Hoppa till innehåll

"Du är inte mer älskad än vad du känner" - The Night Listener

http://karleksforklaringar.blogspot.com

juli 13, 2009

http://karleksforklaringar.blogspot.com

OCH inte minst musikbloggen Lyckliga Hundar
http://www.lyckligahundar.net 

Här finns jag nuförtiden…

Sent ska syndaren vakna

juli 13, 2009

 “Det händer att jag saknar dig ibland
och om jag någon gång har förstått
att det var dig jag höll i min hand.
och det händer att jag undrar hur du mår
Saknar dina skratt och hur du stryker bak ditt hår”
- Martin

Tänk om man skulle skriva färdigt alla små texter man har liggande i datorn. Texter och ackord som bara ligger och väntar på att spelas. Varje gång jag sätter mig ner med gitarren så kommer det en massa idéer och med stor iver skriver jag ner en vers, gör en melodi och antecknar ackorden. Nöjd och belåten lägger jag det sedan till sidan för att “göra färdigt senare, eller imorgon” fast dagen efter är det ändå likadant. Sent ska syndaren vakna.

 

Ny bloggportal

juli 13, 2009

Nu mina vänner kommer ni få ert livs chock! Eller kanske inte chock men väl en överraskning. Jag har nämligen bestämt mig för att byta bloggportal från WordPress till Blogspot. Det är en märklig flytt ja, jag vet men eftersom jag använder googletjänster överallt annars så varför inte blogspot? Dessutom är jag en siffernörd som gärna tittar på antal besökare, återkommande besökare, vad besökarna klickar på o.s.v och det kan jag inte riktigt i WordPress.com’s statistik. För övrigt kommer det finnas annonser på blogspotadressen också. Det är inget annat än mitt glada tweakinghumör som har slagit till igen. :-D

Jag har försökt fixa till sidan så ni känner igen er när ni kommer dit men jag antar att det kommer hända en del till där.

Så, adressen ni ska ställa in i era rssläsare och lägga till i era bokmärken är http://karleksforklaringar.blogspot.com

Jag kommer posta inläggen här också ett tag och som ni kommer märka så går länkarna i dom importerade inläggen tillbaka hit till wordpressbloggen. Så den får leva.

Ha det bra så länge så hörs vi på andra sidan.

//Martin

Vänner istället

juli 12, 2009

Den sista gången jag såg henne var hon klädd i en mörkblå täckjacka tätt uppknäppt till halsen. Vi satt i en bil på vägen mellan Sjöbo och Löberöd. Kring halsen hade hon en stickad vinröd halsduk virad ett par varv precis så lagom att den inte sitter för hårt men ändå så pass att den värmer i den iskalla genomträngande vinden. Det var sen vinter, på väg att bli vår men ännu kunde kylan tränga igenom de varma vinterkläderna så som den bara gör i Skåne. Snön låg fortfarande kvar på åkrarna frusen och hård som den bara är när det är riktigt kallt. Nästan som is. Jag var klädd i en svart Duffel, ett par svarta stickade handskar och en halsduk i de skönaste höstfärgerna, men ändå blev kylan svår.Bild: Greinsmark 
Vi hade precis stannat vid en bensinstation för att tanka och handla något att äta. Jag kommer ihåg hur hon tar av sig de stickade vantarna och lägger dom på bensinpumpen för att lättare komma åt sin plånbok. Hon gnuggar händerna där hon står i kylan och fyller tanken med 98 oktanig bensin, det är något som tynger henne. Själv står jag inne i affären för att handla.

När vi är klara sätter vi oss i bilen igen för att köra vidare. Båda är sådär tysta som när något irriterande och gnagande hänger i luften. Efter en mil eller två så kommer till slut orden fram.

- Vad som än händer mellan oss kommer jag alltid tycka väldigt mycket om dig och jag vill alltid vara din bästa vän
- Detsamma…

Jag har inte sett henne sedan dess. Inte som då.

Vet du vem Nils Poppe var?

juli 12, 2009

Dansaren Nils PoppeUlrika Good som bloggar på As Good As It Gets listar idag saker som får henne att känna sig gammal. Det  får mig att fundera på hur min lista skulle se ut men kommer fram till att jag inte skulle kunna skriva det i form av en lista. Inte just idag och just nu i alla fall.

Däremot så slog det mig häromdagen hur unga människor idag lever mer i nutid och framtid än vad jag gjorde under min uppväxttid. Igår såg jag och Simon på filmen “The Aviator” som handlar om den galne filmmakaren och flygaren Howard Hughes. Filmen är en biografi över Hughes liv från 20-tal till 40-tal och mer eller mindre kända namn som Katherine Hepburn, Clark Gable och Ava Gardner flimrar förbi. Simon frågar vem alla dessa personer är och jag försöker förklara på bästa sätt.
Det märkliga här är att jag knappt sett en enda film i vilken någon av dessa har medverkat. Inte som jag kan komma på i alla fall. Men jag känner till dom.

Så, idag frågar jag Simon om han vet vem Nils Poppe var och han gav mig ett väntat nekande svar. Jag fortsatte med att ställa frågan om han visste vem Thor Modéen var. Vad tror ni att han svarade? Nej… såklart.

När jag växte upp så var en “Poppefilm” höjdpunkten för söndagseftermiddagen, eller när dom nu sändes på SVT. Idag har SVT slutat sända gamla svartvita filmer lika frekvent som på glada 80-talet och det kan jag irritera mig på. Jag saknar dom där sorglösa filmerna. Ibland zappar man sig fram till en svartvit film och ler med igenkännande ögon och öron den glada “söderkis”-dialekten alla Stockholmare hade och hacket som uppstår mellan klippen i filmen.

Hur som helst, min nästa fråga till Simon var om han kunde säga vem han tycker är den största artisten genom tiderna, och han svarade Eminem.
Eminem… hm, jag och hans mamma har en del jobb att göra här men vem är vi att klandra honom för att han lever i en tid då man matas med nyheter och upplevelser hela tiden från TV, Radio och Internet? Vem är vi att klandra honom för att ingen tar fram och visar det där som fanns förr? Det som har lagt grunden till det som finns idag. Varför ska vi klandra över huvud taget när Eminem faktiskt är en bra artistÅsa Nisse?

Vad har då allt detta att göra med hur gammal jag känner mig?
Jag antar att känslan av att jag växte upp i en ålder då det fanns tid att konsumera även det som har varit, gör att jag inser hur min tid inte finns längre. Att jag kan titta tillbaka på min uppväxt och säga “det var då det. Det var förr…” Det fanns plats att titta på, och njuta av Nils Poppe, Thor Modéen, Åke Söderblom, John Elfström (Åsa-Nisse), Hasse Ekman och alla andra jag inte kan nämna här och nu på studs. Förr, är ju alltid historia, och tillhör man historien så känner man sig gammal.

Idag har inte barn tid att fördjupa sig i gamla svartvita filmer om dom vill hinna med allt nytt som kommer idag i form av film, spel, musik och internet. Idag finns inte intresset heller för den delen. Vilken elvaåring vill glo på en “sottig” gammal svartvit film med dåliga effekter när Transformers bländar oss med sina explosioner och bilar som på ett fantastiskt snyggt sätt snurrar, spinner och gnisslar för att till slut stå framför oss som en mördarrobot från en annan planet? Jag tycker ju det är skitfräckt men hade dom filmerna funnits om inte pionjärerna från 30- och 40-talet testat gränser och gett utlopp för sin fantasi? Om inte Howard Hughes hade gjort sin på den tiden fruktansvärt kostsamma film “Hells Angels” hade det spelat någon roll?

Kanske skulle skolan ha en obligatorisk filmvisningstimme med bara gamla svartvita pilsnerfilmer med glada skådespelare och glada tillrop som “Tjeena Doris!” bara för att visa hur världen inte är svart magi, onda robotar och eländes elände? Kanske skulle det vara varje förälders ansvar och uppgift att uppdatera barnen om vad som hände förr? Det kanske redan är så. Då måste jag erkänna att jag inte tagit mitt ansvar. Det ska bli bättring här.
Klockan är 13:17 söndag eftermiddag, jag kollar på SVT1 & 2 för att se vad som sänds.
image

“Simon, vet du vem August Strindberg är?!?!”
”Nej…”
*Suck* Det kommer snart ett inlägg om skolans respektive föräldrar ansvar för barnens lärande tror jag. Fast å andra sidan… han är bara 11 år och nöjeskonsument. Jag är 36 och har fortfarande en tår i ögat efter “Pengar – En tragikomisk saga”.

Aftonbladet – om nya Harry Potter filmen

    

Jag känner mig… upplyst. Tack!

juli 10, 2009

För ett par dagar sedan fick jag en kommentar av en trogen och klok läsare innehållandes ett ord jag inte kände till – Altruism. Visst förstod jag av innehållet i kommentaren att hon höll med mig i mina tankar om att det finns en tanke med allt, men det var ju inte ordet altruism som gjorde saken klar. Lite skamsen över min insikt hur mitt ordförråd sviktar letade jag upp altruism på Wikipedia, och kände mig med en gång lite upplyst.

Jag hade inte en tanke på altruism vs. egoism när jag skrev inlägget men jag förstod att mycket av min uppfostran, uppväxt och mina erfarenheter har hämtat insikter från olika religioners åskådningar. För övrigt är jag en av om dom där tråkiga människorna som inte tror på någon Gud och att Han ska vara skaparen och herren över allimaget. För mycket vetenskap talar emot det, men det är en annan historia. Däremot finns det många kloka ord att hämta från män och kvinnor genom historien, som ägnat sitt liv åt att tro och att skaffa insikt om hur livet bör vara och hur människor ska kunna fungera tillsammans.

Så, Erica, jag tackar dig för att du lämnat detta spår i mig och hoppas på din fortsatta medverkan på Kärleksförklaringar till förbannelse och kanske kan jag få dig att bli lika nyfiken som du fick mig, på att ta reda på saker som du inte känner till, eller att jag helt enkelt kan lära dig något nytt.

Technorati-taggar: ,

Reblog this post [with Zemanta]

Det finns en (bak)tanke med allt

juli 8, 2009

När du loggar in på facebook för att kolla om det är någon som skickat ett brev, lagt upp en bild eller för att skriva i din statusrad om vad du gör just nu, är det för att du har en tanke om att dela något ur ditt liv med någon och att denna någon ska bekräfta dig, se dig eller bara vara i din närhet för ett tag. Likadant är det när du ringer en god vän bara för att höra hur vederbörande mår. Du vill ha det där tillbaka. För det är alltid roligt när någon tar kontakt med dig, bara för att höra hur det är. Inget underförstått eller krav på att livet ska vara en fest eller att allt ska vara guld och gröna skogar. Ett ‘hur är det med dig’ är värt så mycket. Eller hur?
Om du hjälper en god vän att flytta till exempel, så kommer tanken osökt till dig att du någon gång i framtiden kanske kan behöva hjälp med något. Om du tänker att “detta är en osjälvisk handling som jag vill ge denna personen” så är det fortfarande för din egen tillfredsställelse du gör det. Lite Alvedon för själen. Vilken är din Alvedon?image

Hur du än gör och hur ödmjuk du än vill vara så vill du alltid ha något ut av dina handlingar. Du gör inget utan en självisk tanke om att en dag få tillbaka allt du ger. Var, när och hur den belöningen kommer spelar ingen roll så länge du vet att den kommer. Ni som inte håller med mig om detta är välkomna att nämna en situation som är helt osjälvisk och utan tanke på att återgäldas.

En del får sin belöning i himlen. (Spotifylänk)

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.